Afnan, 25, berättar om makens sexuella övergrepp, men kan inte polisanmäla eller skilja sig utan hans godkännande.

Nu kämpar Saudiarabiens kvinnor mot lagen som kräver att alla har en manlig förmyndare.

Iförd solglasögon, hijab och den svarta tunikan abaya sitter hon i bilens förarsäte. Utanför steker solen. Naseema al-Sada, 42, pekar på ökenlandskapet där familjer reser picknick-tält. Och på ruinerna av shiamoskén som IS bombade i fjol, nära hennes hem vid Persiska viken i östra Saudiarabien.

Hon pekar på Mellanösterns största fiskmarknad. På jorden som döljer oljerikedomen. På de uttorkade naturliga källorna som en gång i tiden gjorde regionen till en oas i öknen, där kvinnor och män badade sida vid sida.
– Välkommen till Qatif! Här är 99 procent av befolkningen shiamuslimer, myndigheterna diskriminerar oss, folk dör under demonstrationer och medierna förvägras komma hit och skriva om det, säger Naseema torrt.

Måste byta plats
Vi blir varse uppdelningen redan på flyget, efter att bönen har spelats upp och alkoholförbudet blivit uppläst. Kvinnor som förblir sittande bredvid främmande män ombeds byta plats av Saudi Airlines-personalen.
Vid ankomst övertäcks västerländska kläder med abaya och hijab. På väg ut från flygplatsen hänvisas kvinnor till en egen passkontroll.

Uppdelningen är allomfattande. Kvinnor har sina egna säkerhetskontroller, köer, bankomater och restaurangavdelningar.
Det är svårt att få visum till det stängda, djupt konservativa landet med en ytterst sträng tolkning av islamsk lagstiftning.

Får inte köra
Vi har två dagar på oss. Vi möter tiotalet kvinnor, efter att ha blivit avvisade av lika många som inte vågat låta sig intervjuas, eller som dragit sig ur utan förklaring.
Anhållanden, piskning, offentliga avrättningar och hederskultur skrämmer många från att yttra sig.
Naseema kan köra, men måste vara passagerare i sin egen bil.
Privatchauffören, en tystlåten indisk man, kör enligt hennes instruktioner.
– Nu kommer en vägspärr. Det är bäst om ni täcker håret, varnar Naseema.
42-åringen är dubbelt förtryckt. Hon är kvinna och shiamuslim. Oddsen har varit emot henne ända från födseln i det sunnimuslimska kungariket med absolut monarki.
Hennes namn betyder ”frisk luft”. Hon försöker leva upp till det genom att förändra den saudiska synen på mänskliga rättigheter och kvinnors ställning i samhället. Naseema är en av Saudiarabiens få offentliga kvinnoaktivister. Runt handleden har hon ett blått gummiarmband. ”I am my own Guardian”, står det.
Körförbud och abaya har format bilden av kvinnor i Saudiarabien. Men det verkliga problemet är ”the guardian law” – förmyndarlagen.

Förmyndare hela livet
I Saudiarabien myndigförklaras inte kvinnor när de fyller 18, som vi är vana vid.
Från att de föds tills de dör måste alla ha en manlig förmyndare.
För de flesta är det fadern eller maken, för andra är det en bror eller till och med en son.
Förmyndaren har befogenhet att ta en rad avgörande beslut å kvinnans vägnar.
Kvinnan måste be om lov för att få resa utomlands. Förnya passet. Gifta sig. Skilja sig. Starta ett företag. Befrias från fängelse eller få lämna ett kriscentrum för våldsutsatta. Bedriva utlandsstudier.
Även om det inte står i lagen kan förmyndaren uppmanas att godkänna kvinnans identitetshandlingar, sysselsättning, utbildning, medicinska ingrepp och brottsanmälningar.

Toppar listan
Saudiarabien har upprepade gånger rankats som ett av världens värsta länder för kvinnor. I World Economic Forums rankning 2015 av jämställdhet ligger Sverige på fjärde plats, medan Saudiarabien är bland de tolv värsta ihop med länder som Jemen och Pakistan.
– Det är precis så illa som ni tror. Saudiarabien är det värsta av alla länder att vara kvinna i. En del säger att vi har allt: Privatchaufför, smycken, pengar och en man som beskyddar oss. Men detta är inte frihet, säger Naseema.

I september ifjol startade kvinnoaktivister för första gången en namninsamling för att avskaffa förmyndarlagen. De hänvisade till en rapport med titeln ”Inspärrad” av Human Rights Watch som gick till frontalangrepp mot lagen, som organisationen menar omyndigförklarar vuxna kvinnor.
Före jul överlämnades cirka 15 000 namnunderskrifter till myndigheterna. Under hashtaggen #IamMyOwnGuardian (jag är min egen förmyndare) och #StopEnslavingSaudiWomen (stoppa slaveriet av saudiska kvinnor) på Twitter skriver kvinnor att de har fått nog av att vara i händerna på en man.
”Jag är en fånge och min kriminella handling är att jag är en saudisk kvinna”, skriver någon.
”Slaveri kommer i många skepnader. Förmyndarlagen är en”, skriver en annan.

Historisk dag
Den 12:e december var en historisk dag för Saudiarabien. För första gången fick kvinnor rätt att rösta och ställa upp som kandidater i lokalvalet som är landets enda demokratiska instans.

900 kvinnor ställde upp. Till de över 2100 ledande befattningarna inom lokalpolitiken röstades 17 kvinnor in av folket, ytterligare fyra valdes ut av kung Salman. Bara tio procent av rösterna kom från kvinnor.
Världssamfundet applåderade för ett stort steg framåt mot ett mer jämställt samhälle.
Trebarnsmamman Naseema fanns bland kandidaterna till styret över provinsen och tätorten Qatif. Hon hade sedan länge slutat bära ansiktsslöjan nikab offentligt. Som aktivist måste folk kunna se hennes ansikte, menade hon. Uppbackad av en skara kvinnor drev hon en valkampanj under tre månader.

Försvann från listan
Dagen före valet hade hennes namn plötsligt strykts från listan över kandidater. Hon var diskvalificerad, utan anledning.
– Jag hade följt reglerna på alla vis, så jag sökte upp inrikesministern och krävde en förklaring. Efter att vi mötts i domstol vid två tillfällen fick jag ett skriftligt utlåtande, där det stod att jag inte var en ”lämplig beslutsfattare”, förklarar Naseema.
Hon är övertygad om att hon blev diskvalificerad för att hon är en väletablerad aktivist som samarbetar med både kvinnor och män, shia och sunni, liberala och konservativa. I efterhand har hon blivit kontaktad av inrikesdepartementet två gånger. Naseema kallar det övervakning. ”Var försiktig”, varnade de henne.
– De vill visa att de håller mig under uppsikt, säger hon.

Känner sig fångad
Afnan, 25, har fått nog av att vara försiktig. Hon känner sig fångad i äktenskapet, och vill bli fri.

Innan hon träffade oss på ett hotell i Riyadh hotade hennes make med att polisanmäla henne, berättar Afnan.
Hon kom ändå.
Nu sitter hon i soffan framför oss, skör och lågmäld. Hon håller eyelinern på plats med hjälp av en pappersnäsduk, medan hon gråter och berättar.

Av säkerhetsskäl uppger vi bara hennes förnamn.
Afnan berättar att maken utsätter henne för sexuella övergrepp. De gifte sig som tonåringar och har en dotter på sex år.
Föräldrarna arrangerade äktenskapet, säger hon.
Nu vill hon inte längre. Problemet är bara att hon varken kan polisanmäla mannen eller skilja sig från honom. Båda delar kräver förmyndarens godkännande. Och förmyndaren är hennes make. Det är ett klassiskt ”moment-22”, en omöjlighet, där hon är förhindrad att göra en sak innan hon gjort en annan som återigen förutsätter den första handlingen.
– Jag är ett av förmyndarlagens offer, säger Afnan.
Händerna vilar i knäet bredvid mobilen med ett foto på dottern som skärmbild.
– Min man, min familj, myndigheterna – ingen lyssnar på mig.

Fick nytt hopp
Hon är 25 år, men går första året på gymnasiet. Ibland förbjuder maken henne att lämna huset, säger hon.
Afnan har sökt hjälp hos myndigheterna. De svarade att hon skulle ha tålamod och vänta på att mannen ändrar beteende.

Vihar inte kunnat verifiera hennes uppgifter, men vi kom i kontakt med Afnan genom ett nätverk av andra kvinnoaktivister.
Genom Twitter insåg Afnan att hon inte är ensam om sin situation. Under hashtaggen som kämpar mot förmyndarlagen kom hon i kontakt med en kvinnoorganisation. Hon gick på några möten och fick nytt hopp.
– Det jag vill är att leva ensam med min dotter. Förmyndarlagen hindrar mig från det. Jag vill kunna leva ett fritt liv – leva ensam, resa på egen hand och uttrycka mig fritt, säger Afnan.

Ny arena för protester
Möjligheten att påverka är begränsad. Hon har skrivit på namninsamlingen och engagerat sig – anonymt – i sociala medier. Allt hon kan göra nu är att vänta på en förändring.
Saudiarabiens befolkning är bland världens mest aktiva i sociala medier
Internet har blivit en protestarena för saudiska kvinnor. De har kastat slöjan på Instagram. De har kört bil på Twitter. De har gjort musikvideor där de står på skateboards i abaya och parodierar förmyndarlagen.
Något är på gång.
Naseema befarar att det inte räcker.
– Kvinnor här lever som i burar. Många tar sig inte ut i frihet ens när dörren öppnas för dem. De är ovetande om sina rättigheter och vana vid att ha en förmyndare. Myndigheterna intalar dem att de är drottningar, och att västerländska kvinnor blir våldtagna och hamnar i svårigheter, säger hon och syftar på referensen till Saudiarabien som ”landet med de två heliga moskéerna” i Mekka och Medina, där ”varje kvinna är som en drottning”.
– Om vi ska ändra på detta måste vi ändra på människors medvetenhet. Vi måste visa kvinnor att de inte är fria, och undervisa både män och kvinnor om mänskliga rättigheter, säger Naseema.